www.metrobloggen.se/lajke pwns

www.metrobloggen.se/lajke
www.metrobloggen.se/lajke
www.metrobloggen.se/lajke
www.metrobloggen.se/lajke
www.metrobloggen.se/lajke
www.metrobloggen.se/lajke
www.metrobloggen.se/lajke


Finns numera där ist. :> puss.

I've come to realize

"With every little glimpse, you fade
I was told that I could fly
When least expected,
Cloud Connected"

Jag är trött på att behöva tänka på pengar hela tiden. Och jag är 16 år.
Man vill inte köpa nåt, för då har man inte så mycket pengar kvar sen. Det är liiite för dyrt.
Man vill inte lägga pengar på något man inte är säker på blir 100% perfekt.
Och nu tänker ni säkert (eller inte); "Men varför i hela friden citerade hon In flames - Cloud connected, det har ju inget med det här att göra?"
Och jo, det har det. För nu är det så att In flames är mitt favoritband - och tillsammans men Sonic Syndicate ska de spela i Lisebergshallen om ~en månad. Har jag biljetter? Nej. Vill jag ha biljetter? SOM FAN.
Kommer jag köpa biljetter? Kanske. Varför inte, kan man då fråga. Två favoritband för ~800 spänn, det är inte sådär jättedyrt. Nej, visst är det inte - och jag har pengarna - men då har jag ju inga pengar kvar sen. Behöver jag egentligen ha pengar kvar sen? Nej. Kommer det bli en underbar upplevelse, förutom att jag troligen står så långt fram att jag inte kan andas, och att jag inte har någon att gå med? Ja, troligen. Så, upplevelse eller pengar? Just nu lutar det åt upplevelse > pengar. Så då ska man bara blunda och trycka på knappen. "Köp".
Jag har inte vart på många konserter; Metaltown - Som i princip är den enda konstert jag betalat själv, var helt sjukt värt pengarna.
Så vilket ska man köra på?
Ha råd att köpa massa julklappar, som jag brukar, eller ge sig själv en helt grym julklapp? Jag ska ju trots allt på Slipknot.
Men det är inte samma sak! Det gör ont i magen. Jag vill så himla gärna gå på In flames. Det är löjligt.

Men jag har ingen att gå med. Jag har indirekt inte råd. Jag ska på en konsert en vecka efter det.
MEN - In flames är ett av mina favoritband. Sonic Syndicate (förband) är ett av mina favoritband. Det bara känns att det skulle bli helt grymt.


Nå,
upplevelse > pengar?

Enjoy the silence

"Words like violence

Break the silence

Come crashing in

Into my little world

Painful to me

Pierce right through me

Can't you understand

Oh my little girl



All I ever wanted

All I ever needed

Is here in my arms

Words are very unnecessary

They can only do harm"







Jag älskar att vara ensam hemma. Man kan göra vad man vill liksom. Inte för att man egentligen inte kan det när folk är hemma, men jag älskar det ändå. Man kan gå runt och sjunga, skutta runt, dansa runt, osv. Man behöver inte tänka på att ngn ser en eller hör en. Man kan höja volymen på musiken till max, eller sänka så det är helt tyst. Man får göra precis som man vill, hur man vill, när man vill.

Damn jag längtar tills jag flyttar hemifrån.

Fast ändå inte. För fatta vad man kommer sakna allt här. Men ändå. Jag vill, haha.

Men allvarligt. Jag är nästan inte ensam hemma alls längre, det är nästan deppigt. Melis är ju mammaledig så hon och Alicia är alltid hemma typ. :( Inte för att jag inte gillar dem eller så, Alicia är bäst <3,>

Förövrigt, ang Alicia, så är hon bäst haha. Hennes skratt är så underbart så man kan inte låta bli att skratta själv. Hon har rätt nyss lärt sig att säga "mamma?" på det sättet som man säger om man vill ha ngt (jag tror ni fattar om ni säger högt för er själva.).

Detta lyckas hon alltid kombinera väldigt fint med annat hon kan, tex "oojjjj. mamma?" och "jobba, jobba, jobba! mamma?" (ja, min lillasysters ord är bäst.).

Bästa är ju att hon kan säga "häst", och om hon ser en häst blir hon lika exalterad som jag (tyvärr gäller detta också bilar, för det kan hon också säga. Och katter också.). Dessutom kan hon säga "nan" (banan) och "psh-psh" (även kallat kolsyrad dricka, haha.).
Hon är sötast. <3>

Sen är hennes näsa jätteplatt och jätterund, haha. Seriöst, den existerar knappt.

Varje gång (nåväl, nästan varje gång. Mat kommer före allt.) jag kommer hem och säger hej så springer hon fram till mig och kramar mig om benen. <3>

(ja, texten bli cepig när man lägger till bilder :( )

I belong, I'm so happy here

"Slowing down I look around and I am so amazed
I think about the little things that make life great

I wouldn't change a thing about it

This is the best feeling





This innocence is brilliant

I hope that it will stay

This moment is perfect
Please don't go away"








Sluta läsa nu om du inte vill läsa om hästar. (och där förlorade jag alla läsare.)

Nej, det ska faktiskt inte enbart handla om hästar. Det ska handla om mig, hästar, kärlek, känslor och gud vet vad (fast det vet han inte för han finns inte.).





Men när jag är i stallet, eller bara med hästar, då känner jag mig lugn. Alla problem jag har, bortblåsta. Allt det dåliga slutar existera.


Jag gissar att de flesta har såna ställen, dit de går när de verkligen behöver tänka eller slappna av. Ett sånt ställe där man bara känner lycka rakt igenom. Där man känner sig hemma, där man känner att man hör till och det är där man mår bra.


Mitt sånt ställe är stallet, eller runt hästar. Årstid spelar ingen roll, väder spelar ingen roll, temperatur spelar ingen roll.


Känslan av att få vara med en häst, få en häst att förstå dig och att förstå hästen, den känslan är nästan oslagbar. Man blir till och med gladare än när man klarar ett riktigt bra mattetal.


Att sitta på en häst och tänka att "här hör jag hemma, här vill jag vara.", det är så härligt. Man känner sig fri, man känner sig glad.





För att gå in lite mer på särskilda hästar, börjar jag med Phaeton. Han är bästa hästen i världen.



Den här pållen ser inte så mycket ut för världen. Gammal, vanlig brun ponny.
Men herregud vilken underbar varelse.
Bråkigaste ponnyn i början, stegrade sig, bet, sparkade, allt. Men efter tio dagar, jag kan säga att jag grät floder när vi skulle åka därifrån. Han förstod mig som ingen gjort. Låter fånigt, jag menar hallå, det är bara en häst. Men det skiter jag i att ni tycker.
Sista dagen satt jag och grät i hans box, jag visste att jag skulle sakna honom så sjukt mycket. Jag sitter där, och efter bara några minuter står den här ponnyn, som bara några dagar innan sparkade mig, bet mig osv, med mulen mot mitt huvud och tröstar mig. Han fick mig att gråta mer.
Jävlar vad jag älskar den hästen, alltså. Det är nästan så jag blir tårögd nu.
Vi kom förövrigt två i en hopptävligt, vilket FAAN inte är dåligt. Deni.


Men nu slutar jag vara tråkigt, nu vet ni hur mycket hästar betyder för mig. Om någon någonsin försöker ta bort det från mig ska jag giva dem på moppo.
Sådeså.


Puss. <3

Can you feel your heartbeat racing?

"Can you feel your heartbeat racing?
Can you taste the fear in her sweat?
We've done this wrong we're too far gone
These sheets tell of regret
I admit that I'm just a fool for you
I'm just a fool for you"

Memories. <3 Ibland det bästa som finns, ibland det sämsta.
Men idag fokuserar vi på bra minnen, och jag kommer gå in på särskilda stunder jag minns. (hej jag låter som Dr. Phil.)
Det är bara stunder jag minns som betytt mycket för mig eller när jag vart riktigt glad. Ni måste inte förstå allt, och ni kmr troligen inte göra det heller.
Men ni kan sluta läsa nu om ni inte vill läsa om mina bästa minnen, som jag kommer på nu, så ska ni sluta läsa... NU. (hejdå till er)

- Sen ska jag hem. Jag har pengar. osv.
No more word needed. Ni är bäst.

- Mysis, Skejtarn, Slipknot, knäsvag, spanskaprov, puls på 714, JAG RODNAR INTE ALLS, ekam, kärleksbrev.

- Stjärnor. Stjärnfall. Sommarnätter. Och mer på s, lol. (om jag säger fläkt (einar) så fattar du.)

- 21 januari 2007.

- 21 juli 2007.

- Magnum bonum, Lost Prophets, Underoath, Snow Patrol, Sonic flood, osv.

- EKAM 2008. föralltid.

- Phaeton (Lillan, Buick, Bizzie och Bongo. <3)

- Centralen + öl/cola + titta på människor.

- The eye of the tigeEER -tonartshöjning-

- Columbus.

- Lisa Miskowsky.

- Adam och Robin

- Pocky + bc-träffar + heta, strulande emoboys

- Hejdå Barbro. (saknar henne så.)

- Nora + Els + Haga + snö

- Lisa + HM + provrum

- FuckFate

- 9G.

- Metaltown.

- Operation Dagsverke i sthlm.

- Bosse och Fia.

- Jul på Liseberg 2007.

- 2:a med Phaeton

- Parmler.

- Kroatien med husvagn.

- Alla tre ggr i Thailand, särskilt den senaste.

- Yuri . Yaoi . Gravitation .





Kommentera mer saker ni VET att jag kmr ihåg och älskar. k bitches?

Puss sålänge.

After all we have done

"After all we have done
its still running in your veins
when the night turns to day you're still living with the fear
your fear are haunting for this rival through the night
Its still running in your veins
Its running in your veins"


Det är sjukt hur man kan älska/sakna något så mycket som jag gör den här låten.
Jag saknar Eragon, jag saknar Alagaësia, jag saknar Saphira osv.
Det är sjukt, för de finns inte, och ändå kan jag sakna dem som om de var mina bästa kompisar. Den här och Shadows (också med Renegade five) får mig att tänka på Eragon och allt som händer i böckerna.
Det är sjukt hur mycket jag älskar böckerna, och hur mycket jag skulle ge för att få leva i Alagaësia. Det är fånigt osv, men alltså, det är min kärlek till boken också. Löjligt stor.
Det är ju bara en bok!
Men nej, så mycket mer än en bok.

Om du inte läst Eragon, gör det. Det är ett måste, den är så fruktansvärt bra.
OCH FYFAN VAD JAG LÄNGTAR TILLS TREAN KOMMER
(eller den kanske kommit, haha. men till sverige, då.)

Regn, rain, lluvia, vihm etc.

"Water condensed from atmospheric vapor and falling in drops.
A fall of such water; a rainstorm.
The descent of such water.
Rainy weather.
rains A rainy season.
A heavy or abundant fall: a rain of fluffy cottonwood seeds; a rain of insults."


Behöver jag ens nämna att jag älskar reng?
Oavsett årstid älskar jag regn. Spelar ingen roll om jag är ute eller inne (fast om jag är ute blir mitt hår KRULLL). Att lyssna till smattret av regn mot rutan är något av det bästa som finns. Det ger mig en riktigt lugn känsla, som om vad som än händer så finns det där. Det nästan tröstar.

Regn får mig att le. Om det börjar regna brukar nästan alla stöna nåt i stil med "Ånej, regn nu igen." eller "Det som var så fint väder innan.".
Inget ont om solen, blå himmel och sol kommer på en andraplats på favoritväder för mig. Men regn, hur kan man ogilla regn?
Regn. Regn, regn, regn.
Det finns så många olika sorter!
Små och spikigt, som piskar i ansiktet och river. Det är inte så blött, det är mest ilsket regn som skjuts som pilar från molnen. Ofta i en sned vinkel och i kombination med mycket blåst.
Sen det med stora, mjuka droppar som är motsatsen. Faller rakt ner i stora pölar och man blir riktigt blöt av det. Träffar en i huvudet och i ansiktet.
Sen har vi duggregn. Nästan som dimma, fast mer åt det regnande hållet. Pyttesmå droppar som nästan inte faller. Såna som fastnar i håret och gör så det ser ut som man har miljoner små pärlor fastlimmade. Såna som får ens hår att locka sig (till och med om du har spikrakt hår så blir det lite fluffigare.).
Motsatsen till duggregn är ju förstås ösregn, eller hällregn. Helt klart bästa sortens regn. När det verkligen känns som om någon häller en hink med vatten över dig, man kan omöjligt vistas ute i det utan att bli genomdränkt. Underbart regn. Sånt som man vill dansa runt i. Sånt som man vill skutta runt i, och hoppa i alla små sjöar som bildats där marken har hålor eller gropar. Sånt som man ser ut som en dränkt katt i efter fem sekunder.

Så vad är bättre än regn?
Regn och åska såklart. Lila blixtar som verkligen skär igenom himlen. Snabbt som ögat blixtrar det till, himlen lyses upp och blir helt lila. En hård, kantig linje från mörka, nästan svarta, moln. Så vackert så det knappt är sant.


Så att det åskade vackrare än på länge och ösregnade riktigt mycket idag, det gjorde min dag till en gladdag.



U know u love me,
xoxo Räbb (lol var tvungen.)

From underneath the trees

"If everyone cared and nobody cried
If everyone loved and nobody lied
If everyone shared and swallowed their pride
Then we'd see the day when nobody died"



Tänk om det var så. Att alla brydde sig, att folk delade med sig, att alla var lika värda. Att ingen dog för att de hade ett annat utseende än någon annan.
Varför är det inte så då? Det är ju så många som säger att de tycker alla är lika värda. Men vi gör inget åt det. Inte som Nickelback som gör en låt om det.
Varför gör vi inte det? Vi orkar inte? Vi är för lata?
Jag vet inte.
Någon dag, när jag vet hur, ska jag göra något åt det. Jag vet att jag kommer förändra någon eller något någon gång i mitt liv. Det är sånt man bara vet.
Jag har sådana kompisar också; Felix (http://leftytotalmassconfusion.blogspot.com/) är ett perfekt exempel. Han kommer att göra nåt åt världen, någon gång. Och det är inte bara vad jag tror, jag vet det. Han har säkert redan gjort det, utan att han vet om det.
Jag vet att min mamma har förändrat. Jag vet fler också. Det är såna personer som man ser upp till, som man beundrar.
Tänk om alla var som dem. Tänk om alla tänkte då och då.
Tänkte efter; Vad tycker jag egentligen om det här? Varför gjorde jag så? Vad kan jag göra för att få den här världen att bli lite, bara lite, bättre?

Köp Faktum. Skänk pengar. Sluta säga elaka saker om folk. Tyck om dig själv. Säg till dem du älskar att du älskar dem, och gör det ofta.
Små saker som gör att folk mår bättre. Tänk efter själv, håll inte bara med andra. Våga säga vad du tycker, yttrandefrihet finns till av en anledning. Du får alltid säga vad du tycker, och det finns alltid folk som håller med dig eller stödjer dig.
Våga vara dig själv, våga uppmuntra folk att göra saker som de kanske inte hade vågat (om det är bra saker).
Du behöver inte köpa faktum varje dag.
En gång räcker, en gång gör skillnad.
Rädda djur. Rädda människor. Rädda liv. Det är så enkelt.
Gör det som du gått runt och tänk på. En ny tröja eller rädda ett liv?
Gör det, det är värt det.

Alla kan göra skillnad, bara man vill och vågar.

Skaffa blogg

fuck yeah. blogg. :D

skaffade blogg för att folk skulle slippa mina jobbiga inlägg @ bdb. xD

börjar med nåt jag skrev häromdagen bara.



Förlåt, måste skriva av mig lite, lev med det. :)

Jag är en såndär person som är som alla andra. Tills jag kommer på att jag inte måste. Det är ofta man ser folk som gör saker de kanske inte vill, bara för att andra inte ska tycka illa om en. Och det är klart, det gör jag också, man vill inte att någon ska tycka illa om en. Men ibland behöver man faktiskt inte bry sig om vad andra tycker - det finns nästan alltid folk som älskar dig för den du är, och inte den du vill vara eller försöker vara.
Det är okej att lägga sig ner på gräset, fastän massa människor går förbi och tycker du är galen.
Härom dagen hade jag ett sånt tillfälle. Jag var på väg upp för backen till mitt hus, vilket brukar ta ungefär 20 minuter. Jag halvstressade upp, som jag brukar göra, för man vill liksom komma hem. Jag hade ont i fötterna pga skorna.
Så började Chasing cars spelas på min mp3. Den låten gör mig så lugn, får mig att tänka, får mig att bli glad. Jag insåg att jag inte MÅSTE stressa upp för backen, så jag gick lugnare och tittade på stjärnorna. Jag insåg att jag inte MÅSTE ha på mig skorna, så jag tog av mig dem och höll dem i handen. Jag insåg att allt inte alltid MÅSTE gå som man tänkt sig. Så det tog mig ungefär 45 minuter att gå en 20-minuterssträcka. Men jag fick gjort så mycket mer på de 25 minutrarna än vad jag hade fått om jag var hemma. Jag fick tänka. Men jag behövde inte tänka. Jag behövde ingenting. Jag var jag, jag var där, jag var då.
Jag behövde den stunden. Tänk vad trevligt om alla hade tänkt så ibland. Min pappa till exempel - om han skulle slappna av bara några sekunder tror jag att han hade mått bättre.

Tänk på det nästa gång du är ensam utomhus och inte måste skynda dig någonstans.

Det finns inga egentliga måsten.